Vårt Prima började med en längtan. En stark längtan efter att få bryta det klassiska måndag-fredag-livet vi levde tidigare. En längtan efter att få ägna oss åt att utvecklas kreativt, att få driva egna projekt, att få ägna oss åt sådant vi verkligen brinner för. Att få välja själva. Inte bara ägna oss åt de åtaganden och den livsmodell som följde med universitetsstudier och efterföljane karriär.

Den inre resan tog fart 2009, då vi fick vår dotter Alice. Tankar och känslor strömmade in. Ska det vara så här? Ska vi jobba så här mycket, bo i en storstad och ha henne långa dagar på förskolan?

Då vi bodde i Limhamn började vi fundera på Österlen. Vi besökte alla möjliga platser och lät oss inspireras av fascinerande verksamheter.  

2011 föddes vår Henning och föräldraledigheten med honom blev den verkliga planeringsfasen. Vi begärde om tjänstledighet, sålde huset och i februari 2013 gick flyttlasset till nordligaste Gotland där vi vale att hyra ett hus.

Vi bestämde oss för att ge det 6 månader. Om vi inte funnit någon form av riktning, känsla eller plats efter den tiden, så skulle vi bege oss "hem" igen. 

Här på Gotland mötte vi människor som drev egna verksamheter och ganska snart började vi se möjligheterna. Vi tvekade aldrig på vår förmåga att skapa trivsamma miljöer. Att bygga och restaurera hade vi redan ägnat många år åt. Vi hade dessutom rest en del och ätit mycket god mat.
Men rent yrkesmässigt låg våra kompetenser på helt andra plan; inom försäljning, teknik, HR och ledarskap. För att skapa ett Prima krävdes kompetenser bortom våra yrkesutbildingar och vår erfarenhet.

Grundstommen var att vi längtade efter mer tid med varandra och barnen. Vi såg ett liv framför oss där vi jobbar intensivt i perioder för att sedan kunna jobba mindre i andra. Ett liv där vi odlar, lever mer ute och där vi följer de olika årstiderna. 

Ganska omedelbart kände vi att Prima gård var en plats att dela med andra! Ett så fantastiskt kulturarv finns inte till för bara en familj. Vi  ett kände så snart vi klev in på gården att vi hade ett ansvar, att låta så många som möjligt få uppleva den.

När vi tittar i backspegeln efter 8 år med Prima, så känns det verkligen som att det hela var meningen. Det var kanske inte vi som fann den här fantastiska gården, utan helt enkelt den som fann oss.